Just nu när jag borde vara jätteglad, är det helt tvärtom. För andra problem hoppar på mig konstant. Jag vill bara ha lite lugn och ro för en gångs skull.

Idag skulle jag rensa grejer och sortera, men av vissa anledningar så går det inte, och av andra så orkar jag inte. Hela veckan har hittills bestått av samtal, och morgonens med Tyras skolas rektor drog ner humöret rejält. Ska bli ännu roligare när hennes lärare ringer.. Man hoppas på en liten skola, färre elever, större trygghet. Men jävlar så fel man kan ha. Framförallt när nästan hela personalen är ny. 

Idag blir en ligga-i-soffan-och-gråta-dag. Vet inte om det är nya medicinen som spökar och ger mer ångest och nedstämdhet, eller om jag helt enkelt inte längre kan borsta av mig att runtomkring. Kanske en kombination. Vem vet? Men den där ständiga klumpen i halsen och bröstet och tårarna som bränner konstant, har suttit som en igel sedan i lördags. Världens sämsta födelsedag för övrigt. Inte tiden och allt med mamma och barnen, utan allt annat. Jag måste ventilera. Men jag kan inte. Jag vågar inte. Jag avvaktar och väntar på att det går över.