När jag väl kom fram så gick så mycket sönder inuti. Dels hur ena katten vaknar och gapskriker när han hör min röst och lämnar inte min sida. Den andra kommer lika fort och den tredje var bara allmänt nöjd med livet som hon är rent generellt. 

När det var dags att åka (skulle hem till en vän för att två av de bästa av de bästa) och slafsa kräftor, så blev Tyra hysterisk och klängde sig fast och var helt förkrossad. Det gör lika ont varenda gång, och när jag väl körde iväg så springer Julle efter bilen och är jätteledsen. 

Jag dör inombords lite mer för varje gång, och vetskapen om att snart knappt få träffa dem ger en ångest jag inte önskar någon annan levande varelse. Den smärtan är obeskrivlig. 

Så det blev en ångestfylld och otroligt känslosam resa innan jag kom fram, men efter en stund så släppte det. Vänner är det mest värdefulla vi kan ha utanför familjen och jag är så tacksam och lyckligt lottad över hur fina vänner jag har. 

Så vi åt kräftor, och det var rätt värdelöst att jag inte tog med mediciner. Annars hade jag kunnat sova kvar. 

Men det var så underbart och det blev många timmar 😊 däremot hemresan. Yikes. Mitt i natten (inget nytt 😂), i spöregn, spårig motorväg och värdelösa däck. Jag kan inte räkna hur många vattenplaningar jag fick, och då gick hastigheten från allt mellan 65-95 km/h. Det gick inte att köra fortare och jag behöver köpa nya däck. Fyfan vad inte roligt, men det är en total livsfara om det ska bli så många vattenplaningar på så lite vatten bara för att däcken inte kan skära igenom. 

Jag landade här strax efter tre. En resa som max skulle gå på 1,25 tog nästan två timmar 🤦‍♀️😂 men better safe than sorry. 

Idag ska det tvättas och sedan ska jag nog fan inte göra ett endaste skit. Eller ja, handla. Jävla bajs. Så tråkigt. Kanske spela lite? Det var fan länge sedan 😁