Mitt hjärta går sönder så förbannat jävla mycket när jag ska hämta barnen. Mina katter. Mina älskade pälsbarn. Skriker helt hysteriskt och blir så glada, så ska jag överge dem lika snabbt igen. De mår inte bra, de behöver mig, jag behöver dem. Alla är drabbade negativt. Alla utom en. Som har allt tryggt och säkert. Jag är inte bitter, jag är bara så jävla ledsen. Jag måste försöka göra allt för att bita ihop den här veckan med barnen, men allt jag önskar här i världen är ett tryggt hem, som är mitt eget, så att livet kan börja. Mitt nya liv, mitt liv som ska bygga på positiva energier och aktivt välja bort det som tynger mig.

Jag ber för allt, kan jag bara få ett tryggt hem så att min resa mot ett bra liv kan börja.